Mahabalipuram

I söndags besökte vi en stad kallas mahabalipuram. En ruinstad där det finns uthuggningar i sten. Det tog ca 1h att ta sig dit med bil och när vi kom fram möttes vi av en tryckande hetta. Solen stekte minsann oss och att dricka ordentligt med vatten var viktigt. Vi gick runt på området i ca 1 1/2 timme. Eftersom det var söndag och ledig dag för de som bor i Indien så var det mycket folk på plats. Även en del turister. Många hade tillsammans med familj eller vänner tagit med sig en matsäck och hade satt sig i gräset för att ha en liten picknick.

Efter det kände vi att det var dags att söka upp ett skuggigare ställe och sökte oss till wn butik längs gatan. Butiken sålde olika sten uthuggningar som souvenirer. Vi var nästan en hel timme där och blev bra bekant med affärsägaren. Efteråt när vi skulle betala erbjöd han oss vattenflaskor som presenter. Så vi tackade för oss innan vi gick vidare. Ner påväg till stranden såg vi massor av försäljare. Envisa var de och hur mpnga gånger man än sa nej så fortsatte de erbjuda ut sina smycken. Jag köpte av en liten flicka 5 halsband och efter det ville de nästan inte ge med sig att man skulle köpa mera trots att man redan hade halsband. Huhu hemskt men det var bara att försöka ingnorera dem och gå vidare.
Nere vid stranden var det massor av folk, vissa hade även vågat sig ner i vattnet för att simma med kläderna på.
Efter denna eftermiddag var vi minsann trötta och alla var nog nöjda att söka sig hemåt lite tidigare. Ha de bra!

Veckan som gått

Hej 😊

Hinner inte alls blogga lika mycket som jag skulle vilja på min egen blogg, men kommer ett inlägg här.
Dessutom kan ni följa vår resa på vår gemensamma blogg: nouw.com/ praktikindien

Men ännu en vecka är förbi och vi har under denna vecka hunnit vara på 3 olika avdelningar. Bland annat var jag i måndags på operationsavdelningen. Fick se två olika ingrepp, båda var ganska små så det gick fort. Men bara upplevelsen att få vara med och se i operationssalarna var mäktigt.

Cafeterian där vi äter vår lunch

Tisdagens lunch. Chapati bröd, med olika såser.

 Tisdag blev det dags på intensiven, där har jag fått se en hel del, allt från respirator till dialys. Det var intressanta men intensiva dagar då man stått flera timmar i sträck. Vi har också fått möjligheten att vara med på lektioner. Onsdag-fredag har de lektion från 12.00-13.00, och samma lektion från 14.30-15.30. Har lite svårt att hänga med på vissa lektionet då det går väldigt fort och på indisk-engelsk. Men vi gör vårt bästa.

En dag då vi gick hem från sjukhuset

Idag (fredag) fick jag börja på rehabiliterings avdelning. De hade bara ett case under dagen och då skulle de träna med en 7 månader gammal baby med downs syndrom. De tränade med att stärka rygg oxh nack muskler. Det var riktigt intressant att se på. Fysioterapeuten är trevlig och dukrig på att förklara varför hon för det och på bra engelska.

Ikväll bestämde vi oss för att gå ut och äta. Valet blev en restaurang nära sjukhuset. Restaurangen hade några maträtter vi var bekanta med så valet för min del på föll på vegtarisk lasagne. Så gott, och till efterrätt tog vi något jag inte alls var beredd på. Såg ut som en helt vanlig kladdkaka med glass på tills de hällde chokladsås på och fatet efterrätten stod på började koka såsen. Blev så förvånad att jag inte kunde göra någonting annat än skratta. Men gott var det. Efter det bestämde vi oss för att gå hem istället för att ta tuctuc. Njöt av promenaden hem och det fanns så mycket att lägga ögonen på.
En kort sammanfattning av veckan
 Ha det bra!

Lägg till bildtext

Chennai by night

Att bo i Indien

Hejsan!

Jag tänkte jag skulle berätta lite mer om Indien, hurudan mat vi äter, trafiken, människorna och vad jag ser när vi går runt på gatorna eller åker med en tuctuc.

Jag börjar med vädret. Det är varmt och fuktigt här hela tiden. Den enda gången på dagen man känner att man inte behöver svettas är när vi på morgonen åker iväg till praktiken. Då är klockan lite före 8 på morgonen.  Resten av dagen intill sena kvällen är det varmt. Värmen ligger runt 25-30 grader. Oavsett om det är molnigt eller solen lyser så är risken stor för att bli bränd och det har jag redan provat på. Men jag försöker att inte klaga utan njuter av värmen istället.


Maten här är spicy, alltså stark och väldigt kryddig. På morgonen fixar vår houseboy morgonmål och den består av omelett med lök i, rostat bröd, kaffe och juice. Till frukosten brukar jag ta en frukt till också. När vi är på praktik och äter lunch på sjukhuset brukar vi fråga efter non-spicy. Vår lunch där består oftast av ris, med papadum ( ett sorts bröd som smakar chips ), yohurt och curd rice.  Till kvällarna har vi ätit nudlar, pizza, fukter och ikväll gjorde vi premiär med maletkyckling kokst med makaroner. Vi saknar nog alla den finländska maten, mest eftersom vi inte äter något kött alls här. Jag saknar mest mjölk och mjölkprodukter. Men man måste äta för att överleva och hittils har jsg tyckt helt ok bra om största delen av maten vi ätit.

Morgonmål

Maten på sjukhuset

Trafiken.....Det är en helt annan grej än hemma. Snacka om choken då vi åkte vår försts taxiresa till lägenheten. Trodde ärligt talat vi skulle krocka flera gånger. Efteråt fick vi veta att det var söndags trafik och de flesta är hemma.  Som jag beskrev i ett tidigare inlägg så tutar de stup i kvarten, gasar, nitbromsar, kör in emellan varandra och helt enkelt kaos. Efter mer än 10 dagar här börjar man sakta vänja sig vid trafiken. Men att gå över vägen är fortfarande lite väl spännade. Höj handen och börjs gå då det är lite mindre fordon, då brukar de stanna och man fortsätter gå. Vi åker ofta med tuctuc när vi ska lite längre bort. Tuctuc kan man jämnföra med moped fast med tre sittplatser där bak. Jag tycker de är jätteroliga att åka med. Man får samtidigt se väldigt mycket av staden då man sitter i tuctuc.

Kossor överallt på gatorna

Tuctuc

Staden Chennai är någonting jag aldrig kommer glömma. Att beskriva det är svårt och jag tror det är någonting man måste uppleva för att förstå helt och hållet. Men sks ge ett försök att beskrivs den. Lukten av avgaser, sopor tillsammand med värmen ger en ihållande lukt som tränger in i näsan och man blir lite illamående. Men som med allt annat blir man van. Synintrycket är nog det som mest fastnat på minnet. När man ser små barn och äldre tigga på gatorna skär det i hjärtat. Allt man vill är att ge dem pengar, men samtidigt vet jag att det kommer inte hjälpa i längden. Skillnaden mellan de som har det bra och de som inte har det lika bra är helt olika väldar. Trots det lever de bland varandra.

Husen är väldigt färgglada och också kvinnornas kläder. Det saknar jag i Finland, färger som piggar upp vardagen. Färgerna speglar sig också av i människornas sinne. Indier är mycket glada och hjälpsamma människor. Man ler överlag mera här än hemma och det är någonting jag hoppas kunna ta med tillbaka hem till Finland.

Det finns så mycket att berätta om och kan knappast få med allt. Så låter bilderna tillsammans med texterna skapa en uppfattning om Indien

Några trevliga tjejer från en fruktbutik nära oss

Chennai ikväll vid en större gata

Från de mindre gatorna 

Ett bröllop från Ideal beach

Vi träffde brudparet från beachen

 

Hej!

Nu har det gått en vecka sedan vi kom till Chennai. På bara en vecka har vi hunnit göra en hel del. I tisdags blev det dags för oss att åka till Dr. Mehtas hospital där vi har vår praktik. Vi blev välkomnade och alla är mycket trevliga och hjälpsamma. Vi fick ge våra önskemål var vi ville vara på praktik och dessa 6 olika avdelningar ska vi rotera runt på:
- Intensiven
- Akuten
- Rehabilitering
- Förlossnings avdelning
- Avdelning för prematurfödda ( förtidigt födda )
- Operations avdelning
Jag var i onsdags och i fredags på akuten.  Akuten är hemtrevlig och full håll igång hela tiden. Personalen har en bra stämning mellan varandra och är mycket skickliga.  Mest hänger man med och ser på. Hade ingen handledare, så har enderat frågat om jag kan komma med eller så har jag bara följt med.
Nu denna vecka har jag varit på förlossnings avdelning, otroligt nog så har jag fortfarande inte varit med på en enda förlossning. Idag hade vi en patient som kom in men som senare skulle vidare till operationen på kejsarsnitt, så det var lite synd. Men personalen är jättetrevlig och har bjudit på morgonmål varje dag. Morgonmålet har bestått av ris och bröd, lite för spicy för min smak men personalen har mest skrattat åt mig. Sista dagen imorgon där innan jag byter till en ny avdelning på torsdag.

Från akuten.